Bebisen vill inte sova själv – Vad gör jag?

Någonting alla föräldrar antagligen är beredda på när de skaffar barn är att nätterna kommer vara svåra. Men ibland är föräldrar inte beredda för att den svåra delen inte alltid är att bebisen inte sover alls, utan att den bara kan sova bredvid eller ovanpå någon av föräldrarna. När detta problemet uppstår så uppstår även frågan vad man kan göra för att bebisen ska vilja eller iallafall klara av att sova själv. 

Barns anknytning:

Det finns forskning kring barn och huruvida de knyter an till vårdnadshavare och föräldrar som tar hand om dem. Det handlar om bebisens överlevnadstaktik som sitter kvar sedan vi bodde i grottor, där den starkast som höll sig fast vid mamman och stannade nära överlevde längst. Detta blir tydligt när man ser till att bebisar ofta kan bli ledsna när mamman sätter ner dem, eller att barn blir arga och ledsna när föräldrarna lämnar dem själva på dagisar. Det ligger i det undermedvetna att närhet till föräldrarna garanterar överlevnad. 

Sedan beror det också såklart på hur bebisen är i sig. Vissa bebisar har större behov till anknytning och närhet än andra bebisar och då gäller det som förälder att se till varje barns behov. Att en bebis vill ha närhet innebär heller inte någonting negativt, och det är inte så att man måste ändra detta beteendet hos bebisen. 

Vad kan du göra?

Det enklaste är att lämna bebisen själv några minuter i taget. Ibland räcker det med att du lämnar bebisen själv för att gå på toa eller för att fylla tvättmaskinen eller något annat lite snabbare och lättare som vänjer bebisen vid att vara själv. Om bebisen lär sig vara själv medan han/hon är vaken blir det även lättare när han/hon sedan ska sova. 

Du kan även ställa bebisen spjälsäng nära din egen. På så vis kan bebisen anting se, höra eller känna av att du är i närhet och känna trygghet genom din närvaro.

Men om detta blir ett för stort “hopp” för bebisen (att gå från att ha sovit på dig till att vara i en annan säng) kan du alltid göra plats i din säng för bebisen där han/hon kan sova bredvid dig. Detta kommer såklart med ett visst ansvar att se till att bebisen inte kan kvävas av varken dig, kuddar, täcken eller någonting annat. Så länge man känner att man litar på sin bebis och sig själv att kunna hantera att sova i samma säng är detta alltid en början mot att bebisen ska kunna bli mer självständig. 

Slutligen behövs det kanske nämnas att det inte är någonting negativt att en bebis vill sova med och på föräldrarna. I vårt samhälle höjs självständiga barn till skyarna medan folk säger “klängiga” eller mammiga och pappiga barn borde förändras, för det kan ju inte vara något positivt med att ens barn gillar att vara nära en? Eller? Barn som gillar närhet ska inte behöva ändras på för att vara mer självständiga, istället borde vi uppskatta att våra bebisar vill vara nära oss. Självständighet är någonting som kan jobbas på när bebisen vuxit upp, blivit barn, men som bebis så skadas ingen av en klängig bebis som vill ha mycket närhet.